Bokbiten

Fågelbovägen 32

2006-11-11T15:03:00.000+01:00

Läste för ett tag sedan ut "Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors. Efter att ha hört den positiva recensionen på P1 hade jag stora förväntningar på boken. Boken handlar om en medelålders kvinna (Karin) som, till det yttre, har allt. Hon har ett välavlönat arbete som läkare, man och två barn och lever i ett bra område i en fin villa. Dessutom är hon en god medmänniska som arbetar ideellt på en läkarmottagning för illegala flyktingar. Utåt sett måste hon te sig som en fantastisk människa. Men det slutar där. För i själva verket är hon en otroligt egoistisk människa. Hon ser inte sina egna barns behov (vilket inte hennes man heller verkar göra) och det framkommer väldigt tydligt hur tacksamma hon tycker människor ska vara över hennes ovärderliga insatser. Hon är otrogen där hon utnyttjar en yngre man för sina egna behov, hon bråkar med sina kollegor på sjukhuset, är hemskt otrevlig mot kollegor på den hemliga mottagningen och är så fixerad på att vara "duktig" att hon inte ens tolererar när hennes son gör bra saker (vilket hon själv är ganska förvånad över). Karin framstår som en oerhört osympatisk människa och inte någon gång känner jag för henne. Men boken är verkligen läsvärd och väcker många tankar om vad det är som driver människor till att göra "bra" saker. Är det för att må lite bättre själv eller är det för att göra världen lite bättre? Slutet av boken är däremot en stor besvikelse. Fram till de sista tiotal sidorna bygger Kadefors upp en komplex och spännande bild av en kvinna vars världsbild rasar. Men när den väl rasat så sätter stråkarna igång för att stämma upp till ett "happy ending". Själv sitter jag förvånad och besviken när nästa jag inser att sista sidan är läst. Det blev inte mer än så. Det är kanske hennes bakgrund som manusförfattare som till slut lyser igenom lite väl starkt. Synd på en annars så stark bok.
Nej, nu kallar min dotter bestämt på sin mamma med Ellen-boken under armen. Suck. Det blir väl den femtioelfte gången jag läser Ellen denna veckan... Tur jag slipper läsa "Fågelbovägen" om och om och om och om och om och om igen... /Jenny

Historikern

2006-11-10T16:31:00.000+01:00

Har precis läst färdigt "Historikern" av Elizabeth Kostova. Det är en roman av lite gammaldags snitt, omständligt skriven och med långsamt tempo. Att läsa den känns ibland som en liten nostalgitripp, där man drömmer sig tillbaka till barndomens läsupplevelser. I romanen dyker, liksom bara av en tillfällighet, för berättelsen relevanta figurer upp på rätt plats i rätt tid och lösa pusselbitar faller sällsamt på sin förutbestämda plats. Ja, visst känns romanfigurerna lätt overkliga! Fast å andra sidan matchar de utmärkt den minst sagt overkliga storyn om odöda människor, vampyrer och liknande företeelser. Men vad gör det egentligen? Boken känns välskriven och författaren ger intryck av att vara väl påläst i ämnet. Dessutom är det rätt trevligt med akademiker och forskare i hjälterollerna. Kan rekommenderas för den som inte känner sig stressad. Dessutom ka… Vad sjutton är det för kall vindil som känns i rummet? …Vilken äcklig fladdermu.. Aj! Bit mig inte i hals.. /Göran

Om en självupptagen kvinna

2006-10-09T18:19:00.000+02:00

Läste nyligen ut en ny bok av Viveka Lärn, nämligen "Kvinnan som var en fyr". Intensivläste den under tre dagar när dottern gått och lagt sig vilket boken förmodligen tjänade på. Mina bokklubbsvänner var rätt skeptiska till boken medan jag kände mig rätt kluven. Den väckte många tankar hos mig och jag funderade mycket kring huvudpersonen även efter jag läst ut boken vilket inte händer efter alla böcker. Boken handlar om en kvinna som jag uppfattar som psykiskt störd. Hon har alltid varit en ensamvarg men boken förmår aldrig riktigt att förmedla varför trots en ganska omfattande barndomsbeskrivning. Hon är otroligt självcentrerad och mycket av handlingen kretsar kring alla de män hon varit tillsammans med. Egentligen blir boken först bra mot slutet då hon upptäcker en hemlighet från sin barndom. Men det blir liksom aldrig något av det. Boken känns inte genomarbetad riktigt. Temat är spännande, upplägget likaså men sedan känns det nästan som att boken är ett hastverk. Men ändå naglar den här kvinnan sig fast i min hjärna. Konstigt. Och det känns helt omöjligt att sätta betyg på boken. Då hade jag nästan behövt ha olika kategorier att betygsätta. Vet inte ens om den egentligen är läsvärd. Eller om jag skulle rekommendera den till någon. Och ändå har den något visst... /Jenny

Den meningssökande människan

2006-09-09T00:19:00.000+02:00

Läste nyligen en intressant bok av Peter Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. Boken handlar om det som skiljer människan från djuren, om människans lust att förstå hur världen hänger samman och vad som är meningen med livet. Gärdenfors ger en rad exempel på olika egenskaper som särskiljer människan från djuren - till exempel förmågan att planera, förmågan att kunna föreställa sig vad andra tänker på och hur de tänker, förmågan till komplicerad kommunikation och hur den lärs in från tidig ålder. Resultat från olika experiment med djur vävs in i framställningen som kontrast. Gärdenfors diskuterar också godhetens, religionens och moralsystemens roll ur olika aspekter. Boken är välfylld med belysande citat från både poeter och filosofer. En tankeväckande läsning för alla som funderar över människans jakt på mening inom livets alla områden.

Den första boken på bloggen!

2006-09-07T22:19:00.000+02:00

Har nyligen läst ut Lena Sundströms "Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar". Jag kan inte annat än varmt rekommendera den här fantastiskt roliga boken! Kanske egentligen inte för att den är underhållande och kul (för egentligen handlar den om rätt allvarliga och obehagliga saker) men den humoristiska tonen gör att man faktiskt orkar läsa om alla skumraskaffärer och märkliga beslut som tas i den politiska maktsfären. Och att Lena dessutom inte hymlar om sin egen politiska ställning gör bara boken än mer trovärdig. Skönt att läsa en bok om politik som har en klar ståndpunkt men ändå inte drar sig för att kritisera "de egna". Av fem B (som i bokbiten) så ger jag den BBBB (eventuellt med ett litet plus). Anledningen till att den inte kommer upp till fem B är att den till viss del kunde ha grävt sig ner ännu lite djupare i vissa kapitel. Ibland lämnas man lätt frustrerad (precis som när dvd:n bestämmer sig för att lägga av tio minuter innan filmen är slut). Men absolut en varm rekommendation inför (men också efter) valet!/Jenny